Födelsedagar

Vi firar idag Susies födelsedag och då kan man fullständigt osökt börja fundera på när man började fira födelsedagar.

Historikerna vet idag att man firade födelsedagar i den gamla Antiken. Firandet var allmänt utbrett både i de grekiska staterna men även i den romerska riket. Man firade årsdagen både av människors födelse men även årsdagen av uppförandet av byggnader och olika händelser. Exempelvis utgick Roms tideräkning från dagen för staden Roms grundande.

Med den kristna kyrkans intåg försvann födelsedagsfirandet ut. I kristendomen ansåg man att det inte var särskilt lämpligt att man skulle fira årsdagen av sin födelse eftersom det egentligen var en sorglig dag. Det var ju just den dagen som man föddes till det av arvssynd belastade jordelivet och dessutom ansåg kyrkan att födelsedagsfirandet var en hednisk högtid och därför skulle förbjudas. Istället förde kyrkan fram dopdagen och namnsdagen som lämpliga dagar för firande. Dom enda födesledagar som firades i den kristna kyrkan var Jesus, Johannes Döparens och den heliga jungfru Marias. Men inte ens deras födelsedagar kan rimligtvis firas vid rätt tidpunkt.

För det första är det vanligt att man säger att Jesus föddes år 0. I historisk mening har aldrig år 0 funnits, eftersom tideräkningen i verkligheten visar att efter år 1 f Kr kom år 1 e Kr. Enligt Bibeln var dessutom Herodes kung i Palestina när eller strax innan Jesus föddes. Eftersom man vet att Herodes dog år 4 f Kr måste alltså Jesus har fötts senast år 3 f Kr. Astronomin kan ange två händelser som skulle kunna vara stjärnan över Betlehem och den ena inträffade i oktober år 7 f Kr och den andra i oktober år 4 f Kr. Johannes Döparen och Jesus ska ha fötts med precis ett halvårs mellanrum och Johannes Döparens födelsedag bör därför ha varit i april, så med andra ord borde vi fira julafton i oktober och midsommarafton i april.

Nu är det givetvis inte så att det är en slump eller någon felaktig beräkning som ledde till högtidernas placering. Kyrkan ville ersätta hedniska högtider med egna (precis som att ersätta födelsedagar med dopdagar) och placerade därför Jesus och Johannes födelsedagar vid samma tidpunkt som gamla hedniska högtidsdagar där man firade den allsmäktiga solen, dels årets kortaste dag och dels den längsta.

Tillbaka till födelsedagarnas historia. Under medeltiden finns inga spår i det kristna Norden efter något födelsedagsfirande. Det verkar som att man under den perioden valde att fira dopdagar och namnsdagar. Däremot finns det i Tyskland källor som visar på födelsedagsfirande åtminstone under senare delen av medeltiden och det är därför troligt att bruket att fira födelsedagar kom till Sverige genom invandrare och handelsmän från nuvarande Tyskland, Belgien och Holland under 1500- och 1600-talen. Det är även vid den tiden som vi med säkerhet vet att födelsedagar åter firades i Sverige.

I många katolska länder är namnsdagar och dopdagar fortfarande viktiga dagar, men i Sverige idag har dessa tappat i betydelse och födelesdagen är den klart viktigaste högtiden där enskilda personer firas, och just idag 2 oktober firar vi Susie och hon är i gott sällskap med Mahatma Gandhi, Graham Greene, Sting och många andra, samt att just den 2 oktober 1870 blev Rom huvudstad i det enade Italien.