Köpläge

Villa Leopolda i Villfrance-sur-Mer, som byggdes av den belgiske kungen Leopold II 1902, på den franska rivieran är nu åter till salu sedan den ryske mångmiljardären Michail Prokhorov dragit sig ur affären. I och för sig pågår en tvist om den handpenningen på den nätta summan 400 miljoner kronor, men i svallvågorna av affären har husets pris gått ner ordentligt.

Huset som skulle kostat 4 miljarder kronor finns nu till salu för bara lite drygt 700 miljoner kronor, så ett bättre köpläge kan man väl inte vänta på.

Dom överlever ändå

Fästingarna har under de senaste åren blivit fler och fler och farligare och farligare. Detta till följd av de milda vintrarna som gjort att dom kunnat överleva i stora antal även i våra nordliga länder. Men till slut blev det en riktigt kall vinter vilket borde leda till fästingarnas massdöd. Men inte då, då visar det sig istället att all snön gör att fästingarna klarar sig bra under snömassorna.

Så för att få lite färre fästingar behöver vi alltså riktigt kalla och fullständigt snölösa vintrar. Jag att antar att en sådan vinter är något man får vänta länge på.

Män lever sämre - men mår bättre

I dagens Metro finns en artikel om att män lever sämre än kvinnor men trots detta upplever sig må bättre, och inte minst så har man färre sjukdagar än kvinnor. Följande framkom i artikeln angående mäns hälsa:
-11 % röker dagligen och 20 % snusar dagligen. Jag varken röker eller snusar så där lever jag bättre.
-33 % under 30 år dricker ohälsosamt mycket alkohol och 25 % av de välutbildade männen gör detsamma. Jag är iofs inte under 30 längre men har inte druckit särskilt mycket alkohol sedan gymnasietiden. Samtidigt tillhör jag den välutbildade delen av befolkningen numera till min stora glädje. Det jag dricker ligger långt under gränsvärdena för ohälsosamt så där lever jag också bättre.
-12 % av alla män har någon gång använt cannabis. Det har jag aldrig gjort så även här lever jag bättre.
-61 % av männen spelar på någon form av lotteri minst en gång om året. För min del förekommer postkodlotteriet och tips eller lotto någon gång per år. Betyder det att jag lever bättre eller sämre?
-50 % av alla män är överviktiga. Jodå, lite överviktig är jag allt även om jag sliter hårt med det.
-65 % utför dagligen någon form av fysisk aktivitet. Om att gå räknas med så gör jag det också.
33 % av männen äter för lite frukt och grönt. Det äter jag dagligen så även där lever jag ganska bra.

Dessutom mår jag förträffligt. Mitt liv är en underbar plats att vara på. Och sjukskrivningar har jag två dagar totalt de senaste fem åren.

Bröllopsmusik

Det lär ju inte ha undgått någon som var på vårt bröllop i går att jag och fru Norling inte alltid har alldeles lätt att komma överens om musik. Men vi enade oss om följande musik till bröllopet:

In till vigselakten, Savage Garden "Truly madly deeply"


Ut från vigseln Texas med "So in love woth you"


Bröllopsvalsen " Nick Cave & Kylie Minogue "Where the wild roses grow"

För 25 år sedan

För 25 år sedan var jag 12 år och vi bodde fortfarande på Nobelgatan vid Östra kyrkogården i Göteborg. En sommar tidigare hade jag varit i England med mina föräldrar och vi hade bil med oss. Efter några inledande dagar i London, åkte vi vidare med bil norrut och upp genom Skottland dör jag även badade i Loch Ness innan vi tog färjan hem från Newcastle. Fantastisk resa.

Jag hade också nyligen blivit fotbollsintresserad. Även om jag sedan jag var lite hade haft en blåvitrandig själ så var det UEFA-cupguldet 1982 som blev början på ett verkligt fotbollsintresse som fortfarande både plågar och glädjer både mig och min omgivning.

1983 var året då jag slutade mellanstadiet och lämnade Gamla Lundenskolan för att börja högstadiet på Nya Lundenskolan. På mellanstadiet hade jag en riktig mardrömslärare, en förstklassig skräcködla som faktiskt fick ett par barn att drömma mardrömmar om nätterna. På högstadiet fick jag däremot ett par lärare som gett intryck. Dels min klassföreståndare Holger Hansson, som numera dessvärre har dött och dels en mycket speciell idrottslärare. Holger H tillbringade hela året med att samla in pengar till barnhem i Mexico och han brukade tillbringa somrarna där med att åka runt och besöka sina barnhem. Han levde verkligen efter tanken att han ensam kunde göra skillnad. Beundransvärt.

Min idrottslärare var en mycket lågmäld man som ändå kunde få hela skolklasser att sitta knäpp tysta. Det var han som skickade mig på kurs för fotbollsdomare, och han sa även till mig att han var övertygad om att jag en dag skulle bli en stor idrottsledare om jag bara själv ville. Han var nog den förste som berättade för mig att jag hade ledaregenskaper.

Kompisar var fortfarande Peter (Ratte/Muffen), Göran och alltmer Thomas. Varje sommar var jag på kolla några veckor och där fick jag också en del kompisar som jag umgicks alltmer med. Mest var det Tony, Magnus och Jessica.

1982 hade jag också genomgått en öronoperation för att jag skulle slippa mina utstående öron.

För 30 år sedan

För 30 år sedan gick jag vårterminen i grundskolans första klass. Jag gick på Gamla Lundenskolan. Vi var en klass på totalt 16 elever och vi hade nog världens snällaste fröken, Ingegerd hette hon. Vi tyckte vi hade jättetur för vår parallellklass hade en fröken av den gamla hårdnypade typen. Jodå, hon både drog i öron och slog på fingrar. Det var det här året som jag träffade Thomas som fortfarande är min bäste vän, men det skulle ta några år innan vi fick den relationen. Min bästa kompis i skolan hette Peter, och hans något ovanliga efternamn gav honom senare smeknamnet Ratte, som senare blev Rattmuffen för att sluta som bara Muffen. Fast även det tog några år till. Göran var ytterligare en kompis som jag hade kontakt med i många år efter skolan.

I vilket fall som helst trivdes jag bra i skolan, även om jag i början hade lite svårt att få kompisar. Jag har aldrig varit särskilt direkt och kontaktskapande från första stund. Det har jag fått lära mig i vuxen ålder. När jag väl hade fått kompisar behövde jag definitivt aldrig vara ensam i alla fall. Jag var faktiskt en eftertraktad lekkamrat.

Jag gick på fritidshem på Prästgårdsängen, ungefär fem minuters promenadväg från skolan. Min kompis Peter gick på ett annat så där hade jag framförallt två kompisar i min parallellklass som jag lekte med, Patrik och Fritjof.

Året innan hade vi flyttat in på Nobelgatan i Lunden efter att bland annat tillbringat ett år i Arvika. Tänk om vi hade blivit kvar där? Vår lägenhet på Nobelgatan var egentligen lite för liten för det var en trea och där bodde jag, mina föräldrar och min syster. Mina föräldrar trängde ihop sig i det minsta rummet och delade av det större sovrummet, men en spånskivevägg, så jag och min syster fick halva var. Fast jag fick inte vara inne i min rumshalva när hon hade kompisar i sin rumshalva för jag kunde ju höra vad dom pratade om. Under ett drygt halvår före Nobelgatan och direkt efter Arvika bodde vi i en minitvåa på Liedstrandsgatan. Det var verkligen trångt.

För 35 år sedan

För 35 år sedan var jag 2 år och bodde på Lilliegatan i Lunden i Göteborg med mina föräldrar och tre äldre systrar. Vi bodde i en etagelägenhet med en spiraltrappa i änden av hallen och hade utsikt över dels en parkeringsplats och dels en kyrkogård på ena sidan och på andra sidan en asfalterad gård. Min pappa jobbade som bilmekaniker och min mamma jobbade i hemtjänsten. Om jag inte hade börjat ännu skulle jag snart börja på dagis på Falkgatan i en stor gul villa med inhägnad trädgård som var en fantastisk plats att ha ett dagis på.

Jag må hon leva uti 200 år

Forskarna tror att den första människan som bevisligen blir 150 år lever idag. Troligen är det en kvinna som i dagsläget är i 60-årsåldern och lever i något land med hög medelålder, god sjukvård och allmänt god levnadsstandard. Det skulle alltså till och med kunna bli någon från Sverige.

Skillnad på folk och folk

Den senaste tiden har två av mina kollegor slutat på min nya arbetsplats och igår kväll skulle vi gå ut och och äta tillsammans för att tacka av dessa två. Vi hade i förväg ringt för att boka ett bord på restaurang Caleo i på Engelbrektsgatan Göteborg. Svaret blev att man tog inte emot bordsreservationer men om vi kom dit kvart i sex så skulle det garanterat finnas lediga bord.

När vi kom till restaurangen var det så gott som fullt. Man trängde ner oss vid ett bord som var avsett för sex personer trots att vi var åtta. När en av oss i vänlig men tydlig ton klargjorde att vi inte var nöjda med situationen och att man faktiskt hade lovat att om vi kom den tiden vi gjorde så skulle det finnas bord. Svaret fick oss att häpna.

Denne sliskige man med fett bakåtslickad hår hade mage att svara oss att "han tyckte att vi nog borde gå någon annanstans och sluta upp att förpesta deras tillvaro". När vi allihop reste oss för att gå kom en servitris fram till oss och försökte generat klara upp situationen genom att säga till oss att det var inte så han egentligen menade varvid den osympatiske mannen kommer fram till oss och upprepar det, inte en gång till utan två.

Det var sista gången i mitt liv som jag sätter min fot på Restaurang Caleo och jag uppmanar alla som läser detta att göra detsamma.

Vi gick istället till Svarta Oliven på Kristinelundsgatan 4, och där var alla jättetrevliga och maten var riktigt bra.

Finns Gud?

Egentligen är väl den verkligt intressanta frågan varför man behöver ställa frågan om Gud finns. För det första vet jag inte om det överhuvudtaget är viktigt att veta eller om det går att veta eller inte.

Fast först...vad är Gud? Kristendomen har ju kommit att gör Gud i någon slags mänsklig skepnad. En figur som liknar människan och som drivs av kärlek, hämnd, ilska och godhet. Riktigt, rikigt mänsklig med andra ord. I andra religioner är det gudomliga en universell kraft. En universell kraft som egentligen inte går att definiera med mänskliga ord och rubriker. I den varianten hade universum varit omöjligt utan Gud men hur världen utvecklas är med minimalt inflytande och den Gud som finns är varken ond eller god, eller ens kan tillskrivas sådana egenskaper lika lite som en soffa kan vara ond eller god. Åminstone för flertalet av oss och om man inte heter Stephen King för då kan allt vara drypande av ondska.

Men tillbaka till frågan om Gud finns. Vetenskapen har en tendens att avvisa allt som inte kan bevisas. Jag kan förstå det utifrån någon form av empirism där alla hypoteser och teorier måste bevisas. Jag kan förstå det utifrån att varje företeelse kan ha flera alternativ där ett måste vara rätt men i fallet Gud har jag svårare att förstå varför.

Enligt samma empiriska synsätt borde slutsatsen bli att Gud inte finns. Men är det verkligen så att något inte existerar bara för att det saknas bevis på att det existerar? I min trädgård står det ett äppelträd. Jag har inga andra bevis för det än att jag har sett äppelträdet och kan berätta om det. Betyder det då att det äppelträdet inte existerar för dom jag berättar om det för eller för den som läser detta? Självklart inte. Äppelträdet existerar, om jag nu inte har ljugit om det. På samma sätt måste man nog se det som att Gud finns för den som själv väljer att tro det, för visst finns det många fler människor i världen som hävdar att man mött Gud än det finns människor som hävdar att man mött mitt äppelträd. På samma sätt kan jag själv välja att inte tro på Gud utan att det kan vara fel.

Därför hamnar jag återigen på frågan om varför det är viktigt att veta om Gud finns?

Favorit i repris

Enligt väderleksrapporterna ska ett nytt regnväder komma in över Västsverige redan på onsdag. Ja, egentligen två för att vara på den säkra sidan och dessa två regnväder ska givetvis krocka över Västsverige. Det hela känns märkligt bekant.

Väder

Det verkar som att vi äntligen har fått några dagar med ett väder värt namnet även den här sommaren. Just nu är det underbart skönt ute och solen stiger skinande mot himlen.

Lördag är det idag. Susie är även idag på porslinsmålningskurs och vi längtar något oerhört efter henne men i morgon ska hon komma hem igen. Både jag och pojkarna tänkte åka till Löftadalens folkhögskola tillsammans och hämta henne. Det ska bli sååååå roligt.

När tröttheten kom krypande

Det är ganska underligt faktiskt, för fram till i helgen som var kände jag mig märkligt pigg och aktiv. Men plötsligt började sista veckan innan semestern kom tröttheten till slut krypande och tog ett hårt tag om min strupe och kramade långsamt musten ur mig. Visst är det underligt?

Ting ur mitt förflutna; del 1

Från sommaren 1989 till våren 1990 gjorde jag lumpen, i Boden av alla märkliga platser som fanns att välja på. Ett av dom föremål som man tilldelas när man gör lumpen är en snuskburk för användning på övningar. En snuskburk är egentligen en kombination av kokkärl och tallrik, men jag minns att det var undantagsvis som man lagade mat själv.

Tilldelningen av mat skedde genom att all mat oavsett vad det var lassades ner i burken och blandades till en fin sörja. I början av övningarna var man fortfarande ambitiös och gjorde rent sin snuskburk efter varje måltid men i takt med att övningen gick minskade ambitionsnivån och till slut var förfallet fullständigt, den nya måltiden fick helt enkelt hamna ovanpå resterna av den förra. Underligt att magsjuka inte var så vanligt, men ordet snuskburk känns i efterhand som alldeles för blekt för att tillnärmelsevis skapa rättvisa åt ett så egendomligt föremål.