Svåra val

Cassandra ska välja till gymnasiet och jag inser plötsligt vilka oerhörda valmöjligheter som erbjuds idag som inte fanns på min tid. När vi bläddrade i gymnasievalskatalogen hittade vi det ena mer spännande alternativet än det andra och givetvis hittade jag inriktningen som fick min värld i gungning och som gjorde att jag övervägde att redan i morgon dag söka till gymnasiet för att gå om mina tre år. Jag insåg att jag kunde ha gått Energiprogrammet.

När jag gick under det sena 80-talet valde jag samhällsvetenskaplig, fullständigt ovetande om vilka prövningar jag skulle utsättas för i form av en sadistisk mattelärare och en torr historialärare som till och med fick mitt älsklingsämne historia att kännas trist och tråkigt. Men om jag då hade kunnat välja något annat spännande som Energiprogrammet hade jag givetvis gjort det.

Om man går Energiprogrammet kan man nämligen enligt den flashiga och informativa texten bli fastighetsskötare. Visst är det fenomenalt att man så enkelt kan bli fastighetsskötare. Men om man nu ändå skulle känna en oemotståndlig lust att läsa Energiprogrammet men inte vill bli fastighetsskötare informerade samma text om att man som alternativ kunde bli matros eller motorman till sjöss. Inget att tveka om med andra ord.

Susie hade nästan samma aha-upplevelse. Hon hittade industriprogrammet och insåg att med rätt utbildning (industriprogrammet alltså) kunde hon ha fått tillbringa sina senaste 15 år som mobilskalstillverkare. Det låter och känns nästan lika klaschigt som den krockbåtsförare som Cassandra helst av allt ville bli som fyraåring.

Allvarligt talat kan jag inte låta bli att undra över hur det kan finnas någon som söker dessa program med så oattraherande informationstext. Dessutom måste jag erkänna att jag förundras över att ungdomar mellan 15 och 16 kan sitta där i den åldern och överväga att bli fastighetsskötare eller mobilskalstillverkare. Är det deras drömmar och ambitioner om framtida yrken är det verkligen sorgligt. Att man dessutom blir det man tänker sig i den ålderna finns det ingen tvekan om eftersom jag själv redan under grundskolans nionde år bestämde mig för att jag en dag skulle jobba som kvalitetssamordnare inom området särskild kollektivtrafik.