11 september 2005

Idol

Idol är faktiskt riktigt, riktigt roligt att se på. Juryns vassa och ofta oerhört träffsäkra kommentarer är faktiskt precis så befriande att höra som det borde vara när någon säger en sanning som alltför länge tystats ner.

Samtidigt är det det riktigt tragiskt ibland. Det är fascinerande att se alla dessa, mest ungdomar, som utsätter sig för denna pinsamma förnedring i den uppriktiga tron att dom är bra och verkligen har en chans att bli nästa svenska folkhemsidol. En del är verkligen pinsamt dåliga, och då menar jag inte dom som uppenbarligen gått dit på skoj, kanske på grund av ett vad eller för att visa att dom vågade, utan jag menar dom som står där och säger att alla deras vänner och släktingar tycker att dom är jättebra. Då är det underbart befriande att höra juryn säga det som hela min kropp skriker: "Dina vänner och släktingar ljuger för dig".

Så egentligen är kanske idol en klassisk grekisk tragikomisk teaterföreställning vars främsta syfte är att ge publiken en stunds förströelse. För ärligt talat faller dom flesta snabbt i glömska efter att ha varit med i någon av dessa dokusåpor oavsett om den heter Idol, Fame Factory, Pop Star eller något annat.

Inga kommentarer: