18 september 2005

Söndag morgon

Det är något alldeles speciellt med söndagsmorgnar. Det är den morgonen på hela veckan när hela familjen i lugn och ro kan sova ut. Måndag-Fredag är det arbete och skola och på lördagarna är det simskola men på söndagarna då har vi ingenting sådant.

Det finns då några saker man kan vara helt säker på en söndagsmorgon. Först av allt kommer Susie att vakna oanständigt tidigt, närmare bestämt vid 6-tiden eller så. Hon kommer då att vara fullständigt oförmögen att sova vidare. En liten stund senare kommer Samuel att komma upp, pigg och glad som en lärka, och just i morse använde han denna kvalitetstid till ett riktigt Scooby Doo-maraton på Cartoon Network.

Sedan händer ingenting på ett par timmar förrän jag börjar känna oron pirra i kroppen för att jag har försovit mig, en känsla som jag dock brukar kunna trycka tillbaka ner i fotsulorna fram till 8-tiden då jag långsamt, långsamt börjar förbereda mig för att gå upp. Det tar ungefär en halvtimme innan jag stapplande lyckas ta mig ur sängen och sälla mig till dom andra. Är Cassandra hemma brukar hon ha kommit upp strax innan mig men William brukar fortfarande ligga i sin säng och sova tungt. Honom brukar vi få väcka med en stor dos övertalning vid 9-tiden. Sedan är hela familjen samlad för ännu en underbar dag tillsammans. Idag ska vi använda den för att besöka mina svärföräldrar i Floda där vi ska plocka svamp.

Hur en vanlig vardag ser ut? Jo, då ringer väckarklockan vid 6 och jag går upp medan Susie halvt medvetslös av trötthet ligger kvar i sängen i väntan på att jag ska duscha. Jag stapplar sömndrucket upp och väcker Cassandra som ibland lyckas somna om både tre och fyra gånger men för det mesta kommer hon upp ur sängen rättt snabbt. Därefter tar jag en dusch och börjar tappa upp badvatten till Susie, som hon kan hoppa direkt i när hon kommer ur sängen. Där i badet kan hon vakna i lugn och ro.

Vid 6.30 väcker jag pojkarna och då brukar båda vara okontaktbara till att börja med men Samuel brukar ta sig ur sängen och springa in i vardagsrumssoffan där han somnar om en bra stund till. William brukar man kunna övertala till att ta sig ur sängen efter en liten stund då han brukar börja klä på sig. Samuel däremot får man väcka många gånger för att han ska klä på sig och äta.

Visst är det underligt att dom som är piggast på sjusovardagar är dom som är tröttast på vardagar!

Inga kommentarer: