I fredags startade jag redan kl 5.30 från mitt hotell för att hinna till mitt flyg. Flyget skulle gå 10.10 så jag var tvungen att vara där senast två timmar innan för incheckning. När jag kommer till flygplatsen kastar jag ett öga på avgångstavlorna och kollar vart jag ska gå för incheckning och jag går raskt dit. Väl där visar det sig att ingen där talar tyska men man lyckas ändå förmedla till mig att jag får komma tillbaka efter klockan 9 för just nu känner man inte till något om mitt plan.Klockan 9 återvände jag. Samma historia igen. Ingen vet något och ingen pratar engelska. Jag blir ombedd att vänta vid sidan. Efter några minuters väntan blir jag framvinkad och fram till säkerhetskontrollen. Jag får sätta upp både min min resväska, mitt handbagage och min jacka på bandet till röntgen för säkerhetskontroll och jag får lägga alla mina mynt i en back där även min jacka placeras. Mina saker skickas igenom röntgen och jag själv går igenom metalldetektorn innan jag stoppas av det faktum att jag saknar boardingcard. Mina protester hjälpte ingenting, men tack vare att kvinnan som skulle ha hand om incheckningen precis kom räckte det att jag själv gick tillbaka och lämnade min biljett för att få mitt boardingcard.
Nu var det ju inte riktigt så enkelt så jag fick ta min resväska som inte skulle tas som handbagage och gå till andra änden av flygplatshallen där den fick genomgå säkerhetskontroll. Vakten som genomförde kontrollen knöt därefter ett rött pappersband runt min resväska och jag fick ta min väska och gå tillbaka till incheckningsdisken där dom äntligen tog hand om min väska. Äntligen klart tänkte jag.
Jag gick åter igenom säkerhetskontrollen, och tog upp min jacka ur backen. Innan jag hann reagera tog en av dom andra säkerhetsvakterna tag i backen för att lyfta tillbaka den för ny användning utan att jag hade hunnit plocka upp mina mynt Alla mynten flög iväg som som små projektiler och kanade iväg över terminalgolvet. Så innan jag till slut fick gå in i vänthallen fick jag uppleva hur tre tyska säkerhetsvakter låg på alla fyra på golvet och plockade mynt som dom sedan lämnade tillbaka till mig.
En upplevelse att minnas för det är verkligen inte något sådant man får uppleva varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar