Så blev det då äntligen dags. Ur ruiner och spillror ur en evighet som ingen minns reste han sig till slut igen. Han reste sig och tog dom första vacklande stegen, precis som om allt bara hade varit ett ögonblick.
Han vände sig mot dom och sa, nästan lite väsande, till dom "Kom hit, nu och samlas i en ring. Sitt inte, stå upp, in i ringen. Vi ska ha familjeråd".
Alla stannade upp och tittade förundrat på honom. Barnen undrade vad som stod på och Susie verkade tveka i steget. Men han upprepade samma ord en gång till och lite långsamt tvekande samlades dom i en ring.
"Nu", sa han, "ska ni lägga era händer på varandra inne i ringen". Alla sträckte fram sina händer och la dom på varandras och ur hans hals och mun hördes ett brummande motorliknande ljud samtidigt som han började höja sina händer mot taket. Dom andra följde med i samma rörelse och samma ljud tills brummandet urartade i ett jättelikt skrik. "Semester", ekade det i lägenheten.
Semester-Peter hade vaknat igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar