Vi var på Lilla Tavernan på Olivedalsgatan och firade vår arbetskamrats jämna födelsedag idag. Vi bjöd på middag och hade lagt ihop till en trevlig present. Maten var fantastiskt god, i form av lite blandade förrätter och till huvudrätt för min del blev det bifteki (fårostfylld färsbiff). Hon fick ett vackert paket och hon öppnade det medan en annan av våra arbetskamrater sa att det här hade hon letat länge efter. Det visade sig vara extra långa golfpeggar som vår arbetskamrat ofta brukar slå sönder eller tappa bort och den längden är inte lätt att få tag på. Susie tittade förundrat på peggarna och fick inte ihop hur dessa stackars tio små lustiga tandpetare av trä kunde kosta 500 kr som var summan vi hade lagt ihop till. När sedan presentkortet på 500 kr i en golfaffär kom fram blev Susie märkbart lättad.Jubilaren och jag började jobba tillsammans 1993, och den var jag som utbildade henne när hon började. Numera är hon verksamhetschef och vi jobbar fortfarande tillsammans även om vi har lite andra arbetsuppgifter idag, och vi har på vägen dit periodvis inte jobbat tillsammans alls. Hon berättade ikväll att innan hon började hos oss brukade hon ringa oss ibland för hjälp men hon sa att hon ganska ofta blev lite snäsigt hänvisad till ett annat telefonnummer, men hon kom ihåg en gång när hon ringde och jag svarade och hon tyckte jag var så trevlig mot henne. Hon har aldrig berättat om det för mig förut men jag kände, lite till min förvåning, att jag blev väldigt glad för det även om det hände för väldigt länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar