Jag läste i GP idag om hur försäkringskassan drar in en massa sjukpenning och andra grymheter så att allt färre människor kan försörja sig. Som det ser ut i tidningen drar försäkringskassan in sjukpenning både lite här och där helt utan anledning och helt godtyckligt.
Självklart är det oerhört viktigt att alla medborgare har ett rättsskydd som garanterar dom deras rättigheter och gör det möjligt för dom att få sin sak prövad i domstol. Det kanske även är rimligt att man skulle kunna få rättsskydd vid vissa tillfällen i tvister med myndigheter. Däremot har jag under mina år som kommunaltjänsteman och facklig företrädare på kommuncentral nivå aldrig varit med om att försäkringskassan utan anledning dragit in sjukpenningen och definitivt inte utan dialog. Därmed säger jag inte att jag alltid håller med försäkringskassan. Tvärtom tycker jag att man ofta ställer orimliga krav på arbetsgivaren angående rehabiliteringsåtgärder, att annat arbete ska erbjudas och även inom vilka arbetsområden som det är rimligt att den sjukskrivne ska kunna arbeta inom. Men ändå tycker jag inte att GP ger en rättvis bild i artikeln.
För det första innebär det inte att bara för att man är sjukskriven från sitt arbete att man är arbetsoförmögen. Det kan finnas andra arbeten som man kan utföra hos sin arbetsgivare, eller man kanske kan utföra sitt ordinarie arbete i mindre omfattning. Det är ett välkänt faktum att det finns en brant utanförarbetetkurva som innebär att ju längre man är helt sjukskriven desto mindre blir möjligheten att överhuvudtaget kunna återgå i något arbete. Det är alltså oerhört viktigt, för den sjukskrivnes egen skull, att se till att den sjukskrivne börjar arbeta igen så fort som möjligt.
För det andra är det inte läkare som fattar beslut om sjukskrivning. Det finns en oerhört utbredd missuppfattning om att det är läkare som beviljar sjukpenning, som beviljar färdtjänst, som beviljar bostadsanpassningsbidrag och så vidare. Detta är inte sant. Det är alltid myndigheten som bedömer och beviljar rätten till ett visst bistånd, utifrån de underlag som finns, där lökarintyget utgör ett bland flera.
För det tredje finns det i de flesta fall som jag känner till, där sjukpenning dragits in och där tvister senare förekommit, omständigheter som väcker en del frågeställningar. Det kan vara att den sjukskrivne vägrat delta i rehabiliteringsutredning, att man vägrat pröva annat jobb, att man vägrat gå till den läkare som försäkringskassan eller arbetsgivaren anvisat eller till och med att man vägrat lämna in handlingar som styrker rätten till sjukpenning (oftast läkarintyg).
Det finns säkert en hel del fall där det kan finnas tveksamheter men jag tycker att media ofta ger en så oerhört förenklad och enkelspårig bild av myndigheter och deras arbete. En nyanserad diskussion om sjukpenningen och försäkringskassans roll tycker jag hade känts betydligt bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar