1 juli 2005

I natt kom vår yngste kille in och kröp ner bredvid mig i sängen. Det är inte så ofta han gör det numera och jag kan verkligen sakna att vakna till av att dörren öppnas, att han hoppar upp i sängen, kryper ner under täcket och trycker sina iskalla fötter mot mina knäveck. Hur mysigt som helst.

Inga kommentarer: