Förutom dom märkliga turerna kring ministerturerna märker jag till min stora förvåning att jag egentligen tycker att regeringen har gjort ett bra jobb så här långt. Man har faktiskt med en imponerande ihärdighet konsekvent drivit den arbetslinje som man lovade efter valet. Regeringen har på olika sätt gjort det mer lönsamt att arbeta och mindre lönsamt att leva på bidrag och a-kassa. Jag har själv fått uppleva flera gånger att personer som vi velat anställa tackat nej eftersom personens a-kassa ändå är nästan lika hög som den lön vi erbjudit.Jag kan samtidigt inte heller låta bli att förundras över fackförbunden och framför allt undrar jag vems intressen dom egentligen står för? Om man ser regeringens förslag sammantaget innebär det att dom flesta lönearbetande medborgare i Sverige totalt sett vinner minst ett par hundralappar per månad på förslagen. Visst blir a-kassan och en del andra avgifter högre men skatten sänks i ännu större omfattning så det borde vara bra för åtmsintone den största delen av fackens medlemmar men trots det protesterar facken som om den höjda a-kassan är likställd med Egyptens sju svåra år.
För inte är det väl så att facken i första hand ser till sina egna intressen och först därefter sina medlemmars? I så fall är det ytterligare ett bevis på att facken behöver reformeras och kundorienteras så att man kommer tillbaka till det som var deras ursprung, att deras medlemmar sammantaget ska få mer pengar och en ökad välfärd.
Men visst darrar jag lite i knävecken när jag tänker på att jag inte bara röstade på alliansen utan att jag dessutom är ganska nöjd med deras politik så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar