Svensk socialdemokrati är i kris. Vi har under de senaste åren haft en borgerlig regering som visat sig ha en målmedvetenhet och en enhetlig linje som vi tidigare inte har skådat. Trots krisen har regeringen stärkts i opinionsundersökningar medan oppositionen försvagats.
Mona Sahlin framstår definitivt inte som en samlande kraft. Thomas Östros känns som en stel och tråkig akademiker utan kontakt med den normala människan. Finansminister Anders Borg däremot framstår alltmer som en förspråkare för den vanliga människan när han inte drar sig för att kritisera traditionellt borgerliga stödgrupper som Svenskt Närlingsliv, eller uppmanar hela svenska folket att kräva bättre villkor av sin bank.
Den facklig-politiska samverkan med LO känns också som allt mer hämmande för en socialdemokrati som på något sätt kommit i otakt med vår tid. Wanja Lundby-Wedins misstag AMF-affären är både pinsam och märklig och hennes ovilja att be om ursäkt påminner starkt om tobleroneaffären.
I ärlighetens namn undrar jag hur en så splittrad opposition ska kunna samla ihop sig inför valet 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar