Tidigt i morse vaknade jag av ett underligt ljud. Jag kunde inte riktigt placera det men det hade börjat ljusna så jag antog att det var dags att gå upp och att det var vår väckarklocka som hamnat under vatten, blivit uppäten av någon glupsk katt eller på något annat sätt fått ett underligt ringklockeljud.
Det visade sig att det inte var väckarklockan alls utan en ovanligt sadistisk fågel som bestämt sig för att väcka oss knappa 20 minuter innan det vardags att stiga upp. Jag hade med glädje vridit nacken av den just då men med lite distans till händelsen inser ju jag också att även morgonpigga fåglar måste få leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar