För 30 år sedan gick jag vårterminen i grundskolans första klass. Jag gick på Gamla Lundenskolan. Vi var en klass på totalt 16 elever och vi hade nog världens snällaste fröken, Ingegerd hette hon. Vi tyckte vi hade jättetur för vår parallellklass hade en fröken av den gamla hårdnypade typen. Jodå, hon både drog i öron och slog på fingrar. Det var det här året som jag träffade Thomas som fortfarande är min bäste vän, men det skulle ta några år innan vi fick den relationen. Min bästa kompis i skolan hette Peter, och hans något ovanliga efternamn gav honom senare smeknamnet Ratte, som senare blev Rattmuffen för att sluta som bara Muffen. Fast även det tog några år till. Göran var ytterligare en kompis som jag hade kontakt med i många år efter skolan.
I vilket fall som helst trivdes jag bra i skolan, även om jag i början hade lite svårt att få kompisar. Jag har aldrig varit särskilt direkt och kontaktskapande från första stund. Det har jag fått lära mig i vuxen ålder. När jag väl hade fått kompisar behövde jag definitivt aldrig vara ensam i alla fall. Jag var faktiskt en eftertraktad lekkamrat.
Jag gick på fritidshem på Prästgårdsängen, ungefär fem minuters promenadväg från skolan. Min kompis Peter gick på ett annat så där hade jag framförallt två kompisar i min parallellklass som jag lekte med, Patrik och Fritjof.
Året innan hade vi flyttat in på Nobelgatan i Lunden efter att bland annat tillbringat ett år i Arvika. Tänk om vi hade blivit kvar där? Vår lägenhet på Nobelgatan var egentligen lite för liten för det var en trea och där bodde jag, mina föräldrar och min syster. Mina föräldrar trängde ihop sig i det minsta rummet och delade av det större sovrummet, men en spånskivevägg, så jag och min syster fick halva var. Fast jag fick inte vara inne i min rumshalva när hon hade kompisar i sin rumshalva för jag kunde ju höra vad dom pratade om. Under ett drygt halvår före Nobelgatan och direkt efter Arvika bodde vi i en minitvåa på Liedstrandsgatan. Det var verkligen trångt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar