För 25 år sedan var jag 12 år och vi bodde fortfarande på Nobelgatan vid Östra kyrkogården i Göteborg. En sommar tidigare hade jag varit i England med mina föräldrar och vi hade bil med oss. Efter några inledande dagar i London, åkte vi vidare med bil norrut och upp genom Skottland dör jag även badade i Loch Ness innan vi tog färjan hem från Newcastle. Fantastisk resa.
Jag hade också nyligen blivit fotbollsintresserad. Även om jag sedan jag var lite hade haft en blåvitrandig själ så var det UEFA-cupguldet 1982 som blev början på ett verkligt fotbollsintresse som fortfarande både plågar och glädjer både mig och min omgivning.
1983 var året då jag slutade mellanstadiet och lämnade Gamla Lundenskolan för att börja högstadiet på Nya Lundenskolan. På mellanstadiet hade jag en riktig mardrömslärare, en förstklassig skräcködla som faktiskt fick ett par barn att drömma mardrömmar om nätterna. På högstadiet fick jag däremot ett par lärare som gett intryck. Dels min klassföreståndare Holger Hansson, som numera dessvärre har dött och dels en mycket speciell idrottslärare. Holger H tillbringade hela året med att samla in pengar till barnhem i Mexico och han brukade tillbringa somrarna där med att åka runt och besöka sina barnhem. Han levde verkligen efter tanken att han ensam kunde göra skillnad. Beundransvärt.
Min idrottslärare var en mycket lågmäld man som ändå kunde få hela skolklasser att sitta knäpp tysta. Det var han som skickade mig på kurs för fotbollsdomare, och han sa även till mig att han var övertygad om att jag en dag skulle bli en stor idrottsledare om jag bara själv ville. Han var nog den förste som berättade för mig att jag hade ledaregenskaper.
Kompisar var fortfarande Peter (Ratte/Muffen), Göran och alltmer Thomas. Varje sommar var jag på kolla några veckor och där fick jag också en del kompisar som jag umgicks alltmer med. Mest var det Tony, Magnus och Jessica.
1982 hade jag också genomgått en öronoperation för att jag skulle slippa mina utstående öron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar