I en intressant artikel i DN står det om hur hemtjänsten i en del av Stockholm avknoppats och sålts till de två chefer som tidigare drivit verksamheten i kommunen. Verksamheten såldes för den imponerande summan av 69 500 kr vilket skulle motsvara värdet av de begagnade möblerna. Affären försvaras av ansvariga politiker med att det inte går att ta betalt på annat sätt eftersom man inte vet hur många av pensionärerna som väljer att följa med till den nya vårdgivaren.
Utifrån den tankegången kan ju aldrig företag säljas för andra summor än det som motsvarar värdet av inventarier och fastigheter, eftersom man ju aldrig kan veta hur många kunder man får kvar efter affären. Självklart är detta kvalificerat trams. Alla företag och verksamheter säljs och ska säljas utifrån den framtida vinstpotential som finns vilket innebär att det samlade värdet av den kundstock som finns ska vara vägledande för priset.
Personligen är jag mycket positiv till privata alternativ och valfrihet inom den offentliga sektorn. Dock får aldrig detta ske genom att skattebetalarna ska subventionera verksamheten för företaget som köper den. Priset ska självklart baseras på marknadsmässiga principer så att skattebetalarna får tillbaka så stor del som möjligt av värdet av de investeringar man gjort i form av kompetensutveckling, personalvård, kundrelationer och inventarier. Vid utförsäljning till uppenbara underpriser borde de beslutande politikerna bli personligt återbetalningsansvariga till skattebetalarna. Det om inget annat borde få även politiker att förstå hur viktigt det är att marknadsmässiga principer även ska gälla vid avknoppning av offentlig verksamhet.
