Våra politiker med Fredrik Reinfeldt i spetsen hävdar att svenska folket har missförstått signalspaningslagen. Jag har den rakt motsatta åsikten, att den är våra politiker som inte har hängt med i vad som skiljer den gamla typen av avlyssning från den nya.
Traditionellt har FRA sysslat med radiospaning, dvs man har avlyssnat radiotrafik för att få reda på information om det säkerhetspolitiska läget. Den typen av avlyssning påverkar inte den vanlige medborgaren i Sverige då det är ytterst få som kommunicerat på det sättet och det fåtal som gjort det har inte avhandlat privata frågor i det sammanhanget.
Skillnaden nu är att FRA ska tillåtas att scanna och läsa den typen av kommunikation som människor till vardags använder för att kommunicera om privata saker. Både mail och mobiltelefoni är var mans sätt att idag skicka information som absolut inte är för utomståendes insyn.
Våra politiker säger också att lagen ska inte användas för att bekämpa brott. Kommer man verkligen att kunna leva upp till det? Vad skulle hända om man råkar få upp enn mail där någon planerar ett mord? Kommer den personen på FRA då verkligen att kunna stänga igen det mailet igen och låtsas som att det aldrig blivit läst? Just mord kanske man kan tycka är uppenbart att FRA borde lämna till polisen, men var går gränsen? Mord, bankrån, utpressning, stöld, våldtäkt, bedrägeri, bidragsfusk, narkotikabrott, upphovsrättsbrott? Risken är stor att FRA:s verksamhet kan komma att utvecklas till en subpolisiär myndighet där en lång rad misstänkta brott vanemässigt förmedlas vidare till polisen.
Dessutom är min egen erfarenhet att sekretess är en komplicerad fråga för dom flesta. Jag har i hela mitt vuxna liv jobbat på arbetsplatser där myndighetsutövning och sekretess är viktiga inslag. Jag vet hur svårt det är för människor att inte skvallra om sådant som egentligen omfattas av gällande sekretess. Skulle det verkligen gå att hålla inne med skvaller som av en tillfällighet kom fram vid scanningen av mail? Skulle det inte vara lockande att berätta att man råkat se att en viss superkändis är nära personlig konkurs eller att en ledande manlig politiker har en hemlig manlig älskar som han träffar i smyg vid sidan av sin ovetande hustru?
Jag har full förståelse för att Sverige behöver en underrättelsetjänst. Jag har till och med full förståelse för att en signalspaningslag behövs. men frågan om personlig integritet och skydd för mina privata mail oavsett som dom passerar landets gräns eller inte är så viktig och allvarlig att det måste få vara utgångspunkten i all lagstiftning som kan komma att innebära att den personliga integriteten kränks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar