Gårdagens höjning av räntan och beskedet att ytterligare höjningar är att vänta under året är minst sagt anmärkninsgvärd. Riksbanken har tidigare betonat vikten av att se helheten och att ta ansvar för hela samhällssituationen men väljer nu att frångå den tidigare principen. Detta innebär dock att det kommer att bli betydligt enklare att förutse kommande räntebesked, men det innebär också att penningpolitiken egentligen bara har ett enda rättesnöre, att inflationen ska vara 2 %.
Att detta sedan innebär risken för en konjunktur i fritt fall neråt verkar inte bekymra Riksbanken då man numera anser sig enbart värna om inflationsmålet. Att konjunkturen med automatik innebär sjunkande inflation och att inflationsproblemet ligger utanför omständigheter som högre ränta kan påverka är inte heller något som Riksbanken fortsättningsvis kommer att ta hänsyn till. Inte heller tar man hänsyn till att en väsentlig del av inflationen beror på just höjda räntor från Riksbanken. Hökarna har tagit kontroll över Riksbanken.
I klarhet innebär det att om inflationen är högre än 2,5-3% kan vi vänta oss höjda räntor och om inflationen är lägre än 1-1,5% kan vi vänta oss sänkta räntor. I övrigt bör då räntan lämnas oförändrad. Riksbanken fortsätter isolera sig i den lilla den alltför trånga bil som man försöker köra på räntevägen. Problemet är nu att man har börjat svänga åt ett annat håll än där vägen går och om man inte snart ser till att räta upp turen igen är risken stor att man kör i diket och störtar utför långkonjunkturens djupa ravin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar