I morse när jag kom till jobbet stannade jag till i lunchrummet och såg på en stund medan fyra av mina arbetskamrater slog och sparkade på en femte som låg ner. Dom sparkade honom både på kroppen och i huvudet och dom slutade inte förrän han var medvetslös. Så himla bra gjort var det kanske inte egentligen men man får ju förstå att dom haft en jobbig morgon och troligen hade dom sovit dåligt också, så det bästa är nog att ta hand om dom, ge dom en faderlig kram och försöka få dom själva att förstå hur dumt detta var. Sedan måste dom givetvis med ömhet och värme återanpassas till det hårda arbetslivet. Jo, just det ja, han som blev liggande på golvet överlever faktiskt med lite tur.
Stycket ovanför beskriver egentligen den märkliga absurditet som ofta råder i samhället. Ungdomar tillåts exempelvis trakassera en familj i Blekinge medan polisens ingripande är fumligt och man i efterhand hänvisar till att dom sociala myndigheterna borde ha ingripit. Att pappan i familjen sköt ihjäl en av ungdomarna och skadade ytterligare en är givetvis inte ursäktligt men det är faktiskt begripligt och kanske till och med logiskt för vem skulle inte göra det för att skydda sin familjs säkerhet när samhället och polisen sviker och samhället inte ger det stöd och den hjälp som är nödvändig för att skydda en svårt utsatt familj. Familjens tidigare anmälningar hade bara lätt till att polisen hade samtalat med ungdomarna.
Hade det jag beskriver ovan hänt i verkligheten på min arbetsplats kan jag lova att dessa människor precis hade gjort sina sista minuter som anställda där. Självklart hade polisen tillkallats och lika självklart hade borde dom ha låsts in bakom lås och bom under överskådlig tid för att skydda övriga samhällsmedborgare. Därefter kan återanpassning till samhället möjligtvis komma i åtanke.
Så sluta dalta. Sluta dalta med dessa våldsbrottslingar bara för att dom är unga för dom brott dom begår bär sannerligen ingen prägel av ungdomligt oförstånd eller barnslig mildhet. Det betyder inte att man som i det här fallet får lov att skjuta mot brottslingarna, varken för att skada eller döda, och givetvis måste skytten dömas och straffas, för det är domstolens sak att avgöra vilken grad av nödvärn det rörde sig om och ifall det kan finnas skäl till ett mildare straff av den anledningen. Men samtidigt, Gud förbjude, kan jag inte låta bli att tänka att både den döde och den skadade faktiskt får skylla sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar