16 oktober 2005

Skrönan om höghuset och barometern

När jag gick på högstadiet hade vi under en hel termin en vikarie i kemi. Jag minns inte vad han hette och inte heller särskilt mycket av hans lektioner men vid ett tillfälle berättade han något som han sa var sant, men som lät som en skröna. Nu spelar det ingen roll för berättelsen etsade sig fast i mitt minne och har genom åren påverkat mig mycket och mitt sätt att tänka, inte minst att det finns många vinklar att se på ett problem och oändligt många sätt att lösa problem på. Det svåra är bara att komma på vilka dessa är. Bland annat sa han en gång att som lärare får man inte skriva på ett prov att man ska skriva så mycket man kan om en viss sak, för i så fall ska man ju ha alla rätt om man inte kan något alls och skriver det.

Hur som helst, till skrönan: Det var en lärare som skulle ha prov i fysik. Han skrev på en fråga: Beskriv hur du kan mäta höjden på ett hus med en barometer. Lärarens tanke var att man skulle mäta lufttrycket på gatan och lufttrycket på hustaket och genom tryckskillnaden kunna räkna ut hushöjden (Är detta möjligt överhuvudtaget förresten?).

En elev svarade: Jag går in i trapphuset och sätter barometern mot väggen och börjar gå uppför trappan medan jag flyttar barometern, och räknar. En barometerenhet, två barometerenheter osv. Till slut vet jag hur många barometerenheter högt huset är.

Läraren läset svaret och kände att det inte var riktigt rätt enligt hans sätt att se det men det var i och för sig inte fel heller, så han kallade till sig eleven och frågade om eleven kunde något annat sätt att mäta höjden på huset med hjälp av barometern.

Jodå, svarade eleven. Visst kan jag det. Jag ställer mig på taket till huset och släpper barometern och tar tid hur lång tid det tar innan den når marken och med hjälp av det räknar jag ut hushöjden.

Läraren började känna sig lite förtvivlad men var tvungen att erkänna att det inte var helt fel den här gången heller och säger till eleven att om eleven kan komma på ett sätt till så blir det rätt på frågan.

Eleven funderade en stund och svarar till slut: Jag tar min barometer och går till fastighetsägaren och erbjuder mig att skänka den jättefina barometern till honom om han bara berättar hur högt huset är.

Slut på skrönan, men inte desto mindre kunde eleven ge inte mindre än tre olika svar på frågan, men inte alls på det sätt som läraren hade tänkt sig. Av det har jag lärt mig att det alltid finns alternativa lösningar på alla problem. Jag önskar bara att jag alltid hade med mig den förmågan att se problem på det sättet även utanför jobbet.

Inga kommentarer: