Susie läser just nu en bok som heter "Hjälp, jag heter Zbignew" och som är skriven av en kille som vuxit upp i Sverige med polska föräldrar med alla kulturkrockar, språkliga missförstånd och andra konstigheter som det innebär. Hon skrattar många gånger för varje sida så jag tror jag ska läsa den när hon är klar.Jag då, som är en kärv och ordkarg nordlänning, är till min oförställda stolthet ingift i en polsk släkt. För mig har det från första ögonblicket varit en väldigt exotisk upplevelse. Det har inneburit en hel del spännande maträtter, det har inneburit långa diskussioner omväxlande på svenska och polska (samma diskussion alltså) och det har inneburit en familjär gemenskap som är svår att beskriva för en utomstående.
Tyvärr är min språkliga talang av det mer blygsamma slaget och mina kunskaper i det polska språket är inte särskilt imponerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar