18 november 2008

Yes it is

Verkligheten har kommit ikapp jätten i väst. Till slut gick det inte längre att överbelåna sina hus mer för att få ännu mer pengar att konsumera, utan det blev till slut dags att börja betala sina skulder. Frågan är väl vad som kommer att hända det nya USA?

Landets tillgångar är fruktansvärt orättvist fördelade. Innan finanskrisen ägdes drygt 40 % av alla tillgångar av mindre än 1 % av befolkningen. Den siffran är troligen närmare 35 % nu, men beror uteslutande på börsfallen som raderat ut stora förmögenheter i aktier. Dom rikaste har alltså blivit aningen mindre rika, medan dom fattiga har blivit ännu fattigare.

En intressant detalj är faktiskt Kinas makt över amerikansk ekonomi. Kina har under dom senaste åren exporterat stora mängder varor till USA. För att inte skapa inflation och ökade lönekostnader i det egna landet har man från kinesiska regeringens sida valt att inte återinvestera överskottet utan man har istället huvudsakligen valt att köpa amerikanska statsobligationer för pengarna. Det innebär att Kina äger tillgångar tillräckligt stora för att sätta amerikansk ekonomi i ännu större gungning än finanskrisen om man från kinesisk sida plötsligt skulle få för sig att man vill sälja sina obligationer. Enda kommentaren från Kina om detta är att man självklart har för avsikt att ha en ansvarsfull hållning gentemot USA. Men hur kommer man att agera om Barack Obama faktiskt skulle få för sig att försöka begränsa frihandeln till förmån för amerikansk industri. Skulle Kina se det som att USA har en ansvarsfull hållning. Utpressningsläget är uppenbart.

Förhoppningsvis kommer det att leda till att amerikansk ekonomi kommer sundare och starkare ur krisen, men den som lever får se. Och även om vi inte vet exakt hur och vad, bättre eller sämre, så är det i alla fall ett nytt USA som Barack Obama har att leda de kommande fyra eller åtta åren.

Inga kommentarer: