Sverige är världsledande och den svenska efterfrågan är motor för hela den globala ekonomin. Sverige påverkas i mycket liten utsträckning av vad som sker i andra länder utan istället sitter hela världens finansmarknader och följer och reagerar på förändringar i den svenska finansmarknaden. Riksbankens höjning av styrräntan igår var därför helt nödvändig då Sverige annars riskerade att dra med sig övriga världen in i en överhettad högkonjunktur där inflationsförväntningar och ökande löner skapar en dålig spiral av ökande priser.
Fast det kan ju också vara så att Sverige är ett slutet land. Ett land som inte har med den övriga globala ekonomin att göra. Så gott som alla produkter som produceras i Sverige konsumeras också inom landets gränser och både import och export sker endast i undantagsfall. Flödet av pengar mellan Sverige och övriga världen är också starkt begränsad och reglerad. Att föra ut pengar ur landet kan endast ske efter ansökan till Finansdepartementet.
Ett av dom två alternativen ovan måste vara rätt. För om inget av dom är rätt så framstår Riksbankens höjning av styrräntan som fullständigt obegriplig. Inflationen är något hög. Men rensar man inflationen från exempelvis ökade kostnader till följd av höjda räntor så ligger den helt och hållet inom Riksbankens inflationsmål, trots att vi är inne i en ovanligt stark högkonjunktur. Produktiviteten minskar vilket inte heller är ovanligt i en stark högkonjunktur eftersom det då finns lite luft och utrymme hos företagen, medan man i en lågkonjunktur behöver slimma. Huspriser och belåning har legat still sista tiden och dessutom har, åtminstone sett ur hela landet, löneökningar och tillväxt varit tillräcklig för att människor ska klara av att betala ökade räntor till följd av ökat skuldsättning.
Frågan är då vad Riksbanken egentligen slåss mot med ökade räntor, för det kan väl inte vara så illa att man fått syn på en väderkvarn man anser vara värd att kämpa ner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar